5 dagar har hon hunnit bli! Hon sover mest hela tiden och jag känner mig faktiskt lite orolig... Känns konstigt att hon inte skriker och vill ha mer uppmärksamhet. Att vi får sova på nätterna var verkligen inget jag hade förväntat mig!
Hampus pekar på henne och säger "bäbbä" klappar henne lite försiktigt(ibland mer och ibland mindre) på den lilla kroppen.
Försöker ge henne nappen och försöker så gott det går vagga på henne(när hon ligger i insattsen till barnvagnen).
Vi har ju ganska mycket tid över för Hampus och nu när Niklas är hemma så flyter allt på... Hampus leker massor och verkar jättenöjd....
Förlossningen gick ganska bra, vaknade av att jag hade värkar men reagerade inte nåt större över det! Gick till toaletten och plötsligt knakade det till i kroppen och jag kände att nåt konstigt hände... Skickade ett sms till Niklas som sa att jag skulle höra av mig när det blev dags! Tänkte att det är nog ingen fara men att det var skönt att han bara var i Gbg...
Skickade även ett sms till Madde ifall att och hon sa att hon skulle en tur till Gbg men att hon kunde vara hemma ifall nåt skulle hända och jag skickade tillbaka att det förmodligen inte var nån fara...
Nej eller hur... Jag la ifrån mig mobilen och skulle gå in på toaletten igen när vattnet plötsligt gick... Ringde Niklas och Madde och mamma som fick fart=D
Madde var hos mig lite snabbare än vad jag tror att fartbegränsningen mellan Lilla Edet och trollhättan tillät och jag försökte fixa iordning allt som skulle med och Hampus skulle ju göras iordning. Fick massa hjälp när Madde kom så vi var snabbt iväg!
På förlossningen blir jag bemött med meningen "vi har mycket att göra här, skulle du komma in för kontroll?" Öööh nej svarade jag, jag föder snart!! Kände att det inte alls var långt kvar, men jag blev visad in i ett rum och fick vänta där en stund... Efter ett tag kom en (antar att det var en) barnmorska in i rummet och ska kontrollera vad som händer... Plötsligt blev det fart på dem... Öppen 6 cm... bara att fixa ett förlossningsrum och ja gissa vad!! Bedövning var det för sent för!! INTE IGEN!! tänkte jag men orkade bara tänka på att jag ville ha dit Niklas så fort som möjligt.. Misstänkte att detta skulle gå fort...
Madde tittade ut genom fönstret och plötsligt så säger hon att Niklas kommit springande men att han sprang fel först... Han hittade iallafall rätt tillslut=) Jag trodde hon skojade.. Hur fort gick det då??
Men plötsligt så stod han där i rummet... Med arbetskläderna på sig och lite förvirrad över läget!!
Då satte allt igång.. Jag kände att jag inte kunde hålla emot längre och smärtan blev outhärdlig!!
Förstår inte hur, men när jag hade en värk och jag försökte andas in lustgasen så skämtar min barnmorska om något och jag börjar skratta!! Hallå jag hade ju ont!!
Kan säga att jag verkligen tyckte om denna barnmorska och är glad att just hon hjälpte oss igenom förlossningen...
Fick en massa bra tips och jag var verkligen vaken och med under förlossningen... Nog för att jag trodde att jag skulle dö just då!
Plötsligt så var hon bara ute och jag blev jätterädd... Hon skrek inte och var alldeles blå(barnmorskan berättade senare att hon haft navelsträngen virad lite löst runt halsen och att hon fastnat med huvudet utanför och kroppen innanför mellan två värkar!! Så hon blev ganska stasad och medtagen...
Var så glad när hon äntligen började gråta lite lätt och jag fick upp henne på magen!!
Hon snuttade lite och tillslut så ville hon amma....
Lycklig men vääldigt yr gick jag igenom det sista innan vi skulle få vila lite...
Lilla Alicia Helmi kom till världen den 16/7 klockan 10.54 och vägde 3770 och var 49 lång.
Dagen efter var jag trött men väldigt sugen på att komma hem... Fick ett ganska otäckt samtal från madde som berättade att Niklas var påväg in till sjukhuset med ambulans. Han hade fått så ont i ryggen så han inte kunde gå och tillslut hade han börjat kräkas av smärtan! Gissa om han inte fått ett njurstensanfall!!*pust* så då var cirkusen igång igen...
Hittade honom på akuten några timmar senare. Jag och Alicia blev utskrivna och hämtade av Madde som så snällt tagit hand om Hampus(tur att vissa personer finns!!!)
Niklas fick iallafall komma hem på kvällen och resten av helgen flöt på ganska bra... Kan erkänna att det var ganska skönt när vi äntligen blev ensamna och vi fick rå om oss själva på kvällen...
Är iallafall sååå tacksam att jag har en vän som Madde som verkligen ställde upp till 200% på oss!! Hoppas verkligen att jag får möjlighet att göra det tillbaka någon gång!! Tro mig!! Jag skulle inte tveka en sekund!!
Tack Madde!! Du är en riktig vän!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar