Är känslomässigt uppriven!!

Alicias kolik har bara blivit värre och värre de senaste dagarna.. Nu sover hon inte på nätterna längre och hon är vaken och bara skriker största delen av dagen!!
Att ta upp sitt barn som skriker av smärta(det hörs värkligen på skriket) gör ont i hela kroppen och man vet inte varken ut eller in...
Att sedan ha en liten kille som står och rycker en i byxorna och vill att man ska ägna honom en sekund av sin uppmärksamhet men inte kunna och då se honom gråtande skrika i panik över att inte förstå varför!! Det gör ont i heela kroppen!!
Niklas har mått dåligt och jag har mått dåligt och det har gått ut över Hampus som varit jätteledsen och allt känns bara hemskt!!
Tankarna har vandrat fram och tillbaka!! Jag vill ju amma! Jag har ju tillräckligt med mat och det borde ju vara nog för att hon ska må bra! Men NEJ!! Hon är bara ledsen och skriker...
Tankarna har gått mot att testa ersättning och jag vet ju att det är en jätte bra lösning och jag har ju fått veta en massa bra saker om det!! Men ändå känns det som jag klipper bandet mellan mig och min dotter!! Jag ammade ju Hampus så länge!! Då stog jag ju ut tills han var stor nog!! Varför kan jag inte göra det u också?? Jo för jag har två barn nu som behöver en mamma som mår bra!!
Så jag tog beslutet!! Jag åkte till Ica och köpte ersättning och nappflaska.... Det var ett tufft beslut!! Men det var tyvärr dags för det nu!!
Kom hem och kokade flaskan måttade upp ersättningen så att det bara är att värma vatten och strax därpå så var lilltjejen så hungrig så hon fick panik! Hon skrek och skrek och ville inte ta flaskan... så jag fick amma henne tills hon lugnat ner sig och sen fick Niklas mata henne med flaskan... Gissa vad!!!.... Hon sover gott nu=) Antar att det inte beror på att ersättningen verkat än, men jag tror att jag och Niklas stressade ner lite så då kanske hon blev lite lugnare i kroppen... Ja iallafall så löser det sig nog till det bästa!!
Får tänka på allt positivt!!